Enligt forskare mythsna -- vilket kunde ”allvarligt äventyra” slagsmål mot HIV/AIDS i regionen -- var att den ska Asien HIV-/AIDSepidemin har ”en utveckling [al] får effekt” liknande till det i under-Saharan Afrika; att ”Tre De” strategi -- en medborgarekoordinationsmyndighet, en som är strategisk, planerar, och en övervaka och utvärderingssystemet -- ”är en nödvändig ram” för att utvidga svaret till HIV/AIDS i Asien; det har nongovernmental organisationar varit effektivare än regeringar, i att slåss HIV-/AIDSepidemin; att den Globala Fonden som ska Slåss, BISTÅR, Tuberkulosen och Malaria, gör ”stora belopp av att betala lätt tillgängliga” utan ”en dagordning”; och att ”utvidgade multisectoral svar”, -- förutom allmän hälsasektoren -- är livsviktigt till curbing av epidemin i Asien.
Forskarna skriver att alla Asiatiska länder måste förstärka den existerande medborgare och provinsiella organisationar för att framkalla ett svar till HIV/AIDS och, att ”den största utmaningen” är en brist av institutionell kapacitet att leverera den effektiva HIV-förhindrandeutbildning och läkarundersökningen servar på gemenskapsnivån.
Att tilltala denna utmaning måste länder ha ”goda att bevisa av varje lands specifika epidemiological behov; bevisad och funktionsduglig mekanism för framkallande program och kanaliserafonder; och öppenheten, öppenhet, och klarhet av ämnar och bearbetar,” forskarna avslutar (Godwin o.a., den PLoS Medicinen, 10/3).